Straxt innan jul köpte jag en ny soffa. Inte för att jag egentligen behövde men för att det var ett fyndläge.
Och sådana lägen gillar vi ju.
Sen har det dröjt innan den kommit på plats. Jag tillhör nämligen kategorin som har svårt att slänga, som egentligen ogillar förändringar.
Trots upprepade försök att ge bort den gamla soffan har ingen nappat.
Kvalen har alltså varit stora.
Gjorde jag fel som valde bort den? Vi har ju trots allt haft många fina stunder tillsammans, tillbringat både dagar och nätter ihop. Den har upplevt och delat glädje och djup sorg. Ja, funnits där helt enkelt.
Ett tungt beslut att fatta....
Och tung var den....
När dagen för gravsättning var här fick vi kalla in förstärkning. Bärare i form av sonens vän och väninnan som mentalt stöd.
Men gisses så skönt nu när det är gjort. Vilken rymd, vilken yta! Bort med det tunga och in med lättjan.
Jag firade tom beslutet att börja från schratch med att köpa en tavla av mig själv. :-)
